Vad är en skog med höga naturvärden?
En skog med höga naturvärden skiljer sig från produktionsskogen på många sätt. I skogar med höga biologiska värden är kanske den viktigaste faktorn variation.
En mer varierad skog ger fler livsutrymmen åt svampar, lavar, växter och djur. Höga naturvärden finns ofta i orörd skog, så kallad naturskog, men skogar där spår av människans nyttjande finns kvar, har också unika naturvärden. Bondeskogen, där djuren betade och bonden tog virke och ved, är ofta artrik eftersom skogen är varierad med ljusluckor och träd i olika åldrar.
Det finns flera egenskaper som är gemensamma för skogar med höga naturvärden. Skogarna har ofta en eller flera av följande kännetecken:
- Många gamla träd. Storvuxna gammelträd eller små, senvuxna träd.
- Stor variation i trädslag, liksom ålder och storlek av träden.
- Luckor och gläntor i skogen som släpper ned ljus.
- Döda träd och som står eller ligger, även halvdöda träd.
- Murkna och murknande träd, både stående och liggande.
- Träd med håligheter.
- Spår av brand.
- Områden där det stått skog eller träd under lång, obruten tid.
- Inslag av asp, sälg och ädellöv i skogsområden med andra trädslag.
- Skog med spår av människan, exempelvis hamlade träd eller spår av skogsbete.
- Trädbärande hagmarker med stora, gamla, träd.
Värdekärnor – de mest skyddsvärda skogarna
En värdekärna är ett område med höga naturvärden som bedöms ha stor betydelse för växter och djur. Skogen där har ofta en eller flera av de egenskaper som beskrivs i texten ovan. Storleken på en värdekärna kan variera från mycket liten till i sällsynta fall flera hundra hektar. Begreppet värdekärna är centralt, eftersom grundkravet för naturvårdsavtal, biotopskyddsområde och naturreservat är att området är en värdekärna.
Värdekärnor kan vara nyckelbiotoper eller objekt med naturvärden. Dessa kan man hitta i Skogens pärlor på Skogsstyrelsens hemsida. Det kan även vara skogsområden som inte är klassade som nyckelbiotoper, men som har en eller flera av kännetecknen för skog med höga naturvärden. Och ibland hittar man värdekärnorna bland NO- och NS-områden i gröna skogsbruksplaner.